Framtid – lite om vägen dit. 

Nu när jag snart har avslutat tolv års skolgång är det dags att börja fokusera på den riktiga framtiden. Vilka drömmar ska uppfyllas? Vilka mål vill jag nå? Var vill jag börja mitt liv, och hur vill jag att det ska se ut om tio år?

Just nu känns det mesta oklart. Jag tror många känner likadant. Man har en slags dröm, ett svagt mål och man vet ungefär hur man ska ta sig dit. Men vägen är lång och den kan gå åt många håll. Den kan vara grusig och krokig, eller sandig och lätt. Kanske hård som asfalt men ändå rak.

Jag vet ungefär vad jag vill uppnå, men jag vet ingenting om vägen dit. Jag vet ingenting om att klara sig själv, rent ekonomiskt, praktiskt eller bara att sova ensam om natten. Jag vet inte så mycket om att åka kollektivt och bo i en annan stad där det är lite för långt för att mamma ska skjutsa och hämta mig dit jag vill.

Jag vet inte hur man gör hemgjort potatismos, hur man rensar avloppet eller betalar tv-licens. Jag har aldrig varit stor, och det här kommer bli det största steget hittills i mitt nu nittonåriga liv.
Ta hand om sig själv. Betala egna räkningar, sköta skolan eller jobbet och kunna planera sina dagar. Minnas födelsedagar och vattna blommorna. Samtidigt ska man följa den där vägen mot det där målet som man haft sedan barnsben. Uppfylla sin dröm. Komma någonstans i världen.

Men jag är en sådan som tror att livet kommer ordnas upp med tiden. Att det mesta handlar om impulser, spontana idéer och att lita till magkänslan.

I min framtid är ingenting omöjligt, alla dörrar står öppna för vad jag än kan tänkas hitta på och ingen kommer någonsin kunna få mig att ta ett steg tillbaka.

Så alla ni oroliga studenter, det handlar inte om finanskriser, om otur och kontakter. Det handlar om att våga, om att lita till sig själv och våga satsa. Jag tror på mig själv, och jag tror på alla er som vågar drömma och se på framtiden med öppna ögon.  

Maria Lindgren ES 07