Varför dras vi till den förbjudna kärleken?

Att förbjuden kärlek är någonting både ungdomar och vuxna vill läsa om är ju ingen nyhet. Det finns miljoner kärleksromaner ute i världen som handlar om just det ämnet.
Kärlek kan både vara förbjudet rent släktmässigt, t.ex. som i ”Romeo och Julia” där familjerna sedan länge varit fiender. Det finns även andra former av förbjuden kärlek som t.ex. när en lärare och en elev har ett förhållande, om två syskon blir förälskade, om åldersgränsen är för stor och sist men inte minst: ”fantasy-kärleken” när kärlek uppstår mellan en människa och t.ex. en vampyr, varulv eller annat fantasyväsen. Behöver jag ens nämna Twilight-sagan som sålts i miljoner exemplar världen över? Människan Bella blir oåterkalleligt förälskad i den vackra vampyren Edward och en av tidernas mest romantiska kärlekshistoria utspelar sig.
Så varför är det så populärt? Varför vill vi läsa om den förbjudna kärleken?
Jag tror att det handlar om att man vill testa sina, och andras gränser. Hela sitt liv lever man efter statens lagar, familjens regler och andra bestämmelser i skolan och på jobbet och man rättar in sig i ledet. Man lär sig om vett och etikett, rent hyfs och hur man ska bete sig i olika situationer för att vara ”rätt”. Till slut är man så regelrätt att varenda litet steg över gränsen är lite spännande. För visst är det spännande att bryta mot regler, det vet varenda människa och redan på dagis börjar man tänja på gränserna och göra saker man egentligen inte får. Både för att få uppmärksamhet, men främst för att det är tråkigt att alltid vara ”rätt” och vill uppleva den lilla spänningen i att göra någonting man inte får.
På låg och mellanstadiet kastar man snöbollar, man klottrar på bänken och gömmer sig inne på rasten. Man tuggar tuggummi, röker bakom gymnastiksalen och punkterar bildäcken på rektorns bil.

I högstadiet kommer man försent till lektionen, man skolkar och tuggar tuggummi, inte ens i smyg utan njuter av diskussionen som uppstår med läraren. Man lurar vikarien, spottar i korridoren och tar sin första snus. Man dricker alkohol, blir full och ljuger för sina föräldrar.
Allting handlar om att ta ett steg över gränsen, att testa vad som händer och att njuta av spänningen i att göra någonting förbjudet.
Jag tror att det är samma känsla som får oss att tråna efter den där killen som är alldeles för gammal, bli kär i sin kompis storebror eller den snygga busschauffören. Men någonstans stoppar man sig själv. De flesta har en spärr för hur långt man kan gå och ofta nöjer man sig med att bara titta, man försöker aldrig få den snygga busschauffören på fall, däremot tänker man många gånger på vad som skulle ha kunnat hända och därför vill vi så gärna läsa om liknande situationer där ingen av parterna backat, där det lett till ett slags förhållande och man kan följa den romantiska handlingen och även se konsekvenserna. Man liksom gottar sig i någon annans lycka/olycka för att stilla sitt eget begär av att uppleva den förbjudna kärleken. Man sätter sig in i någon annans situation och njuter av att läsa om hemliga månskenspromenader, romantiska träffar i skogen och kryptiska mail. Man försvinner in i en annan värld, delar den pirrande känslan i magen och kan närsomhelst stänga boken och tänka: ”Nej, nu får det räcka för idag” .

Maria Lindgren ES07