Avesta stad, Krylbo köping och de tre landskommunerna Grytnäs, Folkärna och By sammanfördes 1967 till en storkommun. Den fick namn efter centralorten Avesta, som var stad 1641-1688 och från 1919.

Avesta ligger i det sydöstra hörnet av landskapet Dalarna, men ingår också i den kulturgeografiska enheten Bergslagen. Bergslag betecknar från 1200-talet en korporation eller ett område med privilegium på berghantering. Fram till 1859, då privilegierna upphörde, fanns här ett silverbergslag (Sala gruva), ett kopparbergslag (Falu gruva) och 17 järnbergslag. Bergslagen, som sammanfattande namn på hela området, börjades användas under 1600-talet. Avesta har anknytning både till kopparbergslagen och järnbergslagen.

Bergslagen

Under åren 1641-1872 "garade" man kopparmalm från Falu gruva i ett förädlingsverk, som tidvis var störst i Europa. Dessutom präglades här under åren 1644-1832 Sveriges kopparmynt, jämte poletter och blindmynt av koppar i silvervalörer. Under 1800-talet övergick man till järnhantering, från 1883 i regi av Avesta Jernverks AB (nu Outokumpu stainless AB). Från 1920-talet har järnverket specialiserat sig på rostfritt stål, där järnverket gjorde banbrytande insatser.

Nya industrier

Senare har nya industrier tillkommit, ofta i anslutning till de gamla bruksorterna. Horndals bruk har fått träindustrier, Fors bruk en kartongfabrik (Stora enso Fors bruk AB), Näs bruk Näs verkstäder. I centrala Avesta finns en rad industrier vid det ursprungliga bruksområdet, som sedan år 1988 kallas Koppardalen.

Under åren 1934-1990 fanns vid den norra stranden ett aluminiumverk. Ytterligare ett par industriområden finns på andra håll. Avestaforsen bildas av Dalälven, som bred och mäktig flyter genom bygden. Den ger karaktär åt landskapet och kraft åt industrierna. Kring älven breder jordbruksbygden ut sig. Skogar, sjöar och forsar ger en omväxlande natur.

Namnet Folkare

I juridiskt avseende har Avesta hört till Folkare härad (nu Folkare tingslag). Namnet Folkare används också om bygden själv:

"Nu vill jag dofterna fånga,
som välla ur vårnattens jäsande brygd.
och föra dig med på min långa,
min ovissa väg, du min Folkarebygd."

Så skrev Nobelpristagaren i litteratur, Erik Axel Karlfeldt