Historisk bakgrund

En övergripande sammanställning av vad som finns och har funnits i hyttanläggningen, Avesta järnverk.

Bilder från tider då Verket var igång.

Av Birgitta Sundberger i projekt Korsväg, februari 2004, Historisk bakgrund.

Under slutet av 1800-talet inträffar den så kallade "bruksdöden" i Sverige. Den explosionsartade industriella utvecklingen världen över ställde nya krav som de i Sverige små hantverksmässigt drivna bruken inte kunde uppfylla. För att driva bruksverksamhet krävdes reglerbar vattenkraft, storskalig verksamhet samt bra transportsystem.

1872 köper Hjalmar Petre och Hampus August Cornelius Stora Kopparbergs Avestaverk med tillhörande vattenfall och egendomar. 1873 bildar de Avesta-Garpenberg AB med Cornelius som VD och platschef. På platsen fanns då byggnader från det nedlagda kopparbruket samt en mindre stångjärnssmedja. Bolaget var inte intresserad av de gamla byggnaderna utan satte genast igång att planera och bygga det nya stora järnverket.

Det var högkonjunktur när det nya järnverket bildades och kalkylerna byggde på fortsatt höga intäkter. 1878 genomled Sverige en finansiell kris som just var en följd av att stora investeringar hade gjorts på områden som inte kunde ge lönsamhet inom rimlig tid. 1879 går Avesta-Garpenberg AB i konkurs. Efter konkursen utses Cornelius att fortsätta ta hand om verksamheten under de nya ägarna Jernkontoret och Norrköpings Enskilda Bank. 1883 bildas Avesta Jernverk AB med Jernkontoret som majoritetsägare. En av minoritetsägarna är då Axel Johnson. 1905 förvärvar Axel Johnson aktiemajoriteten och järnverket blev från 1910 helt Johnsonägt.

  • Storindustriella förutsättningar

    Cornelius är den drivande kraften i ledningen, bakom första fasen av utvecklingen av järnverket. Han förstår att ska man driva en storskalig modern verksamhet så måste man vara med och påverka samhällsutvecklingen i den riktning som är bra för verksamheten.
    Läs mer om storindustriella förutsättningar
  • Samhällets utveckling

    Läs mer om samhällets utveckling.
  • Från malm till stål

    Malmen anlände till verket via järnvägen, från Norberg och Grängesbergs gruvfält. En bockbana gick in från järnvägen i sydnordlig riktning över malmplan. Vagnarna tömdes på malmplan.
    Läs mer om från malm till stål
  • Rostugnarna

    I rostugnarna rostades järnmalmen. Detta var en del av förberedelserna inför smältningen av malmen i masugnarna. Under rostningen går svavel bort som gas och malmbitarna blir spröda och lättare att krossa.
    Läs mer om rostugnarna
  • Sligrostugnarna

    I sligrostugnen sintras slig. Slig är mald malm som precis som resterande malm anlände med järnväg till malmplan. Från malmplan gick det en hundbana upp till sligugnen som stod på det översta planet i rosthuset. Under ugnens golv finns det fickor för förvaring av den färdigsintrade sligen.
    Läs mer om sligrostugnarna.
  • Krossen

    Det står en malmkross i en krossgrop, under golvet i Rostugnsbyggnaden. Den användes till malmen som skulle till masugn 1 och 22. Det är en roterande stenkross av Gates modell.
    Läs mer om krossen.
  • Malmspel

    Med malmhunden, vagnen som står nere i krossgropen, uppfordrades den rostade och krossade malmen till masugnens övre del, kransen. Malmen tömdes där i malmfickor. Även kalken kördes upp med malmhunden. Malmspelet drevs med turbindrift avlöst av elmotor Ritning B533 Järnvägssamlingen, Avesta kommunarkiv.
    Läs mer om malmspelet.
  • Kolbanan

    Utanför hyttan stod det förr fem stora kolhus. Dessa låg i rad i syd-nordlig riktning nedanför järnvägen. De revs för att lämna plats åt kallvalsverket som byggdes 1939. Kolet kom via järnväg och lastades av i kolhusen.
    Läs mer om kolbanan.
  • Masugnarna

    I masugnarna reducerades malmen med kolet. För att få kolet att förbrännas blåstes varm luft in via blästeröppningarna genom formorna. I botten på ugnarna bildades flytande tackjärn.
    Läs mer om masugnarna.
  • Bessemer

    I Avesta järnverk tillämpades lillbessemermetoden från 1878. 1884 byggdes bessemerverket om och två nya större "Bergströms grytor" införskaffades. Metoden användes fram till 1901. De två Bessemerkonvertrarna var placerade bredvid masugnspiporna (1 och 2) och chargerades med flytande tackjärn.
    Läs mer om bessemer.
  • Martinugnarna

    I Avesta har det funnits sex martinugnar. De som finns kvar är 2:an och 3:an. I martinugnarna smältes tackjärn och skrotjärn under syretillförsel. Under processen tillsattes ytterligare ämnen som påverkade järnets egenskaper. Produkten man fick fram kallades stålgöt.
    Läs mer om martinugnarna.
  • Kranen

    Kranen användes för att förflytta skänken från 2:ans och 3:ans utslagsrännor till kokillgravarna för tappning i kokillerna. Samt för att lyfta upp kokillerna när de skulle tömmas.
    Läs mer om kranen.
  • Götvalsverket

    Göten som man fick från martinugnarna valsades ut till stänger, ämnen, i götvalsverket. Verket är ett duovalsverk med lyftbord och returbord. Det var först turbindrivet men blev eldrivet 1949. Det har ett svänghjul på ca 6 meter i diameter. Det gamla götvalsverket bestod av tre valspar och ett universalvalsverk.
    Läs mer om götvalsverket
  • Blåsmaskin

    Blåsmaskin levererade luft till masugnar bessemer- och martinverket. Det är en dubbelverkande kolvblåsmaskin med väderlåda. Ursprungligen var den turbindriven men senare eldriven.
    Läs mer om blåsmaskin.
  • Källförteckning och mer att läsa

    Tryckta: A. Attman, svenskt järn och stål 1800-1914, Jernkontorets bergshistoriska skriftserie 21, Stockholm 1986
    Läs mer om mer material om Verket.
Författare
Birgitta Sundberger
Granskad den 26 maj 2009

Kontakt

Verket
Kanalvägen 1
774 30 Avesta
Telefon: 0226-645162
Mobiltelefon: 070-5785107
E-post: verket@avesta.se
Hemsida: www.verket.se

Ansvarig nämnd/styrelse