Bessemer

I Avesta järnverk tillämpades lillbessemermetoden från 1878. 1884 byggdes bessemerverket om och två nya större "Bergströms grytor" införskaffades. Metoden användes fram till 1901. De två Bessemerkonvertrarna var placerade bredvid masugnspiporna (1 och 2) och chargerades med flytande tackjärn.

Bessemerprocessen är den första för tillverkning av flytande stål i stora kvantiteter. En bessemerkonverter är en järnbehållare med eldfast inmurning. I behållaren omvandlas flytande tackjärn till stål genom att luft pressas genom badet och luftens syre förbränner järnets kol. Produkten man fick fram kallades bessemergöt.

De första konvertrarna i Avesta var små och fylldes med ca 200 - 250 kilo tackjärnet direkt från masugnarna. Genom att slagg följde med blev göten dålig. De senare konvertrarna från 1884 var större, cirka 1 ton, och gav en betydligt bättre produkt. Bessemerprocessen lades ned på grund av för hög avbränning (järnförlust vid blåsning).

Det finns inga bessemerkonvertrar kvar i Avesta.

(mer finns att läsa i Folkarebyggden 1989, …"Albert Bergström och hans grytor" av Otto Stjernquist)