Samhällets utveckling

Under kopparepokens tid var Sveriges befolkning och dess näringsidkare styrda av olika statliga regleringar och förordningar. Under 1800-talet försvinner dessa en efter en. När det nya järnverket byggs styrs inte verksamheten av något annat än internt uppgjorda beslut. Detta var något som arbetarna hade svårt att förstå. Det liv man levt under kopparbrukets tid var så starkt bundet till bruket och de förmåner detta innebar. För bruksarbetarna var det tex givet att bostäder skulle tillgås genom bruket. Den nya ledningen motsade sig inte detta utan såg till att arbetarna fick bostäder utrustade med nya moderniteter efter hand. Sett ur nationellt perspektiv tog det lång tid innan Avesta utvecklades som ett modernt samhälle. Formerna kring det gamla brukssamhället levde kvar långt in på 1900-talet.

Precis som i det gamla brukssamhället fortsatte arbetarna hålla djur och odla till husbehov. Under början av 1900-talet växte det nya samhället utanför den gamla Byn. En utveckling som påskyndades av verksledningen som behövde bostäder till den växande arbetsstyrkan. De gamla betesmarkerna fylls med hus och gator. Den gamla gränsen, då Byn och Bruket utgjorde en enhet suddas ut i det nya samhället men lever kvar i folks medvetande. Arbetarna drar ner på sin djurhushållning men ända in på 1940-talet var det vanligt med hushållsgris. Bolaget vill att Avesta ska bli ett modernt samhälle så boningshusen i den gamla Byn rustas och de första gräsmattorna läggs där, men de var få till en början för de boende ville fortsätta odla. Ända in på 1940-talet fanns det fullt av potatisåkrar i och kring Byn. En modernitet som drogs in både i järnverket och staden var elektriskt ljus som kom vid sekelskiftet 1900. Dricksvatten tog man från Storforsen innan vatten och avlopp drogs in på 1930-talet. Vattenklosetter installerades på 1940-talet. Från den tiden börjar arbetarna på järnverket få tillgång till speciella utrymmen för ombyte och tvätt. Kanalerna användes till klädtvätt in på 1940-talet. Det fanns klappbryggor där kvinnorna låg och klappade tvätt både sommar som vinter.

Under tiden som det gamla brukssamhället utvecklades till ett modernt stadssamhälle under 1900-talet levde ytterligare företeelser från det gamla brukslivet kvar. När Axel Johnson dog 1910 övertogs ledarskapet av sonen Axel Ax:son Johnson. Sonen kallades allmänt "generalkonsuln". Generalkonsulparet intresserade och engagerade sig mycket för livet i Byn och arbetarna. Paret bodde i Avesta Herrgård. Generalkonsuln blev som en brukspatron. Vid jubileer eller större bemärkelsedagar bjöds järnverkets personal på fest, och till jul eller vid långvarig sjukdom överlämnades gåvor. Midsommarfirandet ordnades alltid av verket. Orkesterförening och bruksmusikkår var andra verksamheter som omhuldades av generalkonsulparet. Detta engagemang uppskattades av folket och präglade livet i och vid järnverket. Den gamla bruksandan, vi-känslan levde kvar.