Vitryggig hackspett

Ansvarsart för Avesta kommun

År 2010 utlystes av FN till det internationella året för biologisk mångfald. I samband med detta skrev Sveriges miljöminister Andreas Carlgren vykort till alla kommuner för att dela ut en ansvarsart till varje kommun som ska bevaras efter bästa förmåga. Eftersom det finns biotoper som passar den vitryggiga hackspetten i Avesta kommun fick Avesta ansvar för den. Därför arbetar kommunen för att gynna lövskogsmiljöer på den kommunägda marken och en stor del av de lövrika skogarna används för naturvårdsändamål.

Insatser har påbörjats för att restaurera lövskogsmiljöer där granen är på väg att tränga undan lövskogen. Med hjälp av bidrag från Skogsstyrelsen genomförs nu en ”gransanering” i en handfull lövskogsområden. I åtminstone ett område ska dessutom lövträd ringbarkas så att det blir mer död lövved.

I mitten av 2000-talet gjorde kommunen insatser för att gynna lövskogsmiljöerna längs Älvpromenaden. Det gjorde i arbetsmarknadsprojektet ”Gröna jobb” tillsammans med Skogsstyrelsen, samt med hjälp av statsbidrag för lokala naturvårdsprojekt (LONA).

En av Sveriges mest hotade arter

Vitryggig hackspett är i storlek och färg ungefär som den större hackspetten, men den vitryggiga hackspettens rygg och övergump är vita. Den har drabbats av bristen på gamla och döda träd som skogsbruket lett till. På grund av det är den en av Sveriges mest hotade arter, och därför driver Naturskyddsföreningen sedan 1990 ett projekt för att rädda den. Projektet går bland annat ut på att informera markägare, myndigheter och allmänhet, kartlägga fågelns livsmiljöer, föda upp vitryggar i fångenskap och ordna stödutfodring.

Sedan 2005 finns dessutom ett nationellt åtgärdsprogram för bevarande av den vitryggiga hackspetten. Insatser görs nu på olika håll för att återskapa vitryggens livsmiljö, det vill säga lövskog med gott om döda träd. Där lever vitryggens huvudföda (feta skalbaggslarver).

Vitryggen var en ganska vanligt förekommande i början av 1900-talet i större delen av Sverige. Eftersom människan sedan dess har omvandlat en stor del av lövskogen till barrskog och skött skogen på ett sätt som gjort att mycket lite död ved har skapats, har antalet vitryggar snabbt decimerats.

Andra sällsynta arter

Vitryggen är en art med ovanligt höga krav på sin livsmiljö. Om den finns i en skog kan man vara ganska säker på att skogen även hyser många andra sällsynta och krävande lövskogsarter som cinnoberbagge, strandskinnslav, mindre hackspett och skogsduva. Dessa arter riskerar också att försvinna när ”vitryggsskogarna” försvinner.

2008 noterades inte en enda häckning av vitrygg i landet och år 2009 var antalet två par. Glädjande nog häckade fyra par i Sverige under 2010, vilket är den bästa siffran på många år. Detta har pågått i Värmland och för första gången på 15 år i Nedre Dalälvsområdet. Flera av de vitryggar som håller till vid Nedre Dalälven är fåglar som Naturskyddsföreningen har planterat ut. Förhoppningen är att de utplanterade fåglarna ska bidra till en permanent ökning, men för att detta ska kunna ske krävs dessutom omfattande satsningar på att återskapa artens naturliga livsmiljöer.