Socialtjänstens ansvar är att se till att barn och unga växer upp i trygghet och att de får det stöd, skydd och hjälp som de behöver. Ibland söker föräldrar sig till socialtjänsten för att be om hjälp och ibland är någon i barnets närhet som är orolig för hur barnet har det och kontaktar socialtjänsten.
”När ett barn och dennes föräldrar kommer till socialtjänsten brukar socialtjänstens handläggare skriva en utredning”, berättar Jimmy Stenberg som arbetar som enhetschef på socialtjänsten. ”Det är viktigt att vi alltid tar in uppgifter från barnet om vad barnet tycker fungerar bra och vad barnet vill ska förändras, något som ska ske i alla utredningar.”
Utredningen kan leda till olika förslag på stödinsatser som en familj behöver för att det ska fungera för barnet. Det kan vara till exempel vara familjebehandling, kontaktfamilj, kontaktperson eller att barnet behöver bo någon annanstans; familjehem eller HVB. ”I vårt arbete så försöker vi alltid fatta beslut som barn, föräldrar och socialtjänsten är överens om. Men ibland går inte det och då behöver vi använda den skyddslagstiftning som finns”, fortsätter Jimmy Stenberg.
Skyddslagstiftningen som Jimmy nämner är lagen om vård av unga. Det är en lagstiftning där socialtjänsten tar över föräldrarnas ansvar om vården av ett barn. När det är aktuellt för ett beslut om LVU lämnar socialsekreterare på socialtjänsten ett förslag till de ansvariga politikerna om att barnet ska placeras enligt LVU. Politikerna beslutar sedan om en ansökan ska skickas vidare till förvaltningsrätten eller inte. Om de beslutar att ansöka om vård enligt LVU får barn och föräldrar alltid kontakt med en jurist som hjälper dem att hantera kontakten med förvaltningsrätten. Det juridiska ombudet möter då förvaltningsrätten och socialtjänsten tillsammans med föräldrarna och barnet.
Beslutstrappan
”Det är alltid förvaltningsrätten som prövar och tar beslutet om ett barn ska bli placerat enligt LVU.”, säger Jimmy Stenberg.
Innan man möts i förvaltningsrätten har beslutsfattarna fått läsa socialtjänstens utredning samt de olika skrivelser som ombuden har skickat in. Skrivelserna handlar om vad föräldrarna och barnet tycker om socialtjänstens förslag att barnet ska ha vård med stöd av LVU.
Vid mötet får socialtjänsten och ombuden till föräldrarna och barnet berätta för rätten om vad de tycker att barnet behöver. Därefter tar förvaltningsrätten ett beslut om barnet ska vårdas enligt LVU eller inte.
Ett beslut om vård som fattats av förvaltningsrätten kan alltid överklagas till kammarrätten som avgör om man har tagit rätt beslut eller inte. ”Det finns med andra ord flera steg innan ett barn omhändertas”, förklarar Jimmy. ”Det följer alltid samma ordning”.
Socialtjänstens sekretess
Socialtjänstens arbete omgärdas av stark sekretess vilket innebär att vi inte kan kommentera enskilda ärenden i kontakt med tillexempel media. Syftet med begränsningarna att prata om individärenden är att de som kommer i kontakt med socialtjänsten ska känna sig trygga med att vi inte berättar om deras liv för någon annan.
Sekretessen är viktig för att vi ska kunna bygga upp ett förtroende för våra medborgare och att de vi har kontakt med ska känna att de kan lita på oss och inte berättar om deras privatliv med någon annan.
Socialtjänstens personal arbetar hela dagarna med att göra det bra för kommunens invånare och alla som jobbar med barnärenden har minst 3,5 års högskoleutbildning som socionomer och är kvalificerade att hantera dessa svåra utredningar.
”Beslut om LVU är särskilt känsliga och någonting som vi inom socialtjänsten tycker är svårt att göra, men vårt uppdrag är att se till barnets bästa. Det gör att vi ibland behöver fatta beslut som är jobbiga och extra känslosamma men vi saknar möjlighet att berätta om grunderna till varför vi fattar ett visst beslut”, säger Jimmy Stenberg.